En lovsång till magväskan

Varianter
Midjeväskan finns i en mängd storlekar och utföranden och bärs lite olika beroende på utformning och volym. De mindre bärs ofta fram och de större ofta bak, men undantag förekommer. Även om alla midjeväskor i någon mån går att bära över axeln så är vissa bättre lämpade för detta än andra. En del modeller är konstruerade just för att väskan ska sitta bekvämt även “cross body” på bröst eller rygg.

Historia
En australiensisk kvinna vid namn Melba Stone har länge ansetts vara den som 1962 uppfann midjeväskan, inspirerad av känguruns pung. Men efterforskningar visar att midjeväskan omnämndes i Sports Illustrated redan 1954. Under rubriken “Christmas by mailorder” kunde man finna en ““lightweight leather ‘fanny pack’” vars USP (Unique Selling Proposition”) var att den rymde både valla och lunch för längdåkaren. Redaktionen påpekade också att det var en praktisk produkt även för cyklister, vandrare och hästfolk. (Mer om detta senare). 

I alperna var Bautaschen, som den kallades, en vanlig syn i skidbacken. Äntligen slapp man bära en tung skinnryggsäck för det medhavda mellanmålet. På 70-talet var midjeväskan populär bland såväl skidåkare som andra aktivitetsutövare eftersom kläderna på den här tiden inte hade några vidare fickor att tala om. Under 80-talet blev midjeväskan (egentligen magväskan då den framför allt bars så under denna period) en turistfavorit för att bära pengar och resecheckar. Ett decennium senare blev väskan en vanlig syn på rave-fester då den tillät ivrigt viftande av armar och ben utan att drogerna ramlade ur fickorna.

Oavsett vad man tycker om midjeväskan så är det svårt att bortse från den frihetskänsla den kan ge bäraren. Idag bärs den av praktiska skäl men lika ofta som ett “fashion statement”. Ibland både och. Nedan ska vi titta lite olika typfall.

I vardagen
Vi börjar i vardagen och utifrån ett genusperspektiv. Bristen på fickor är en av orsakerna till midjeväskans existens och det är en brist som historiskt sett drabbat båda könen. Men medan kvinnor burit handväskor sedan 1700-talet har männen inte haft något självklart alternativ till förvaring av personliga tillhörigheter. Varför de ratat handväska i flera hundra år är lite oklart. Enfald skulle kunna vara en förklaring.

Cargo pants och västar av fiske-typ till trots så har bristen på fickor varit påtaglig i modern tid. Samtidigt villhöver vi ha med oss allt fler saker när vi lämnar hemmet. Det är nycklar, plånbok och telefon. Minst. Utöver detta behöver man fällkniv, anteckningsblock, kulspetspenna (som helst går att skriva under vattnet med), karbinhake, multiverktyg, paracord, vattenflaska och en energy bar baserad på ekologisk müsli. Därutöver kan man med fördel ta med sig en kompakt kamera, en vattentät USB-sticka samt en power bank och USB-kabel att ladda telefon och kamera med. Midjeväskans oumbärlighet i vardagen torde nu vara tydlig.

På vandringen
Allt ovanstående gäller helt eller delvis för alla mer aktivitetsbaserade användningsområden. På kortare turer (eller om du helt enkelt är för lat att bära din egen packning) är en midjeväska väldigt praktisk. Den låter dig ta med det allra nödvändigaste utan att packa fickorna fulla (ty i friluftsbranschen råder det inte längre någon fickbrist). Utan att drabbas av svettig rygg får du enkelt med dig både dricka och ett ordentligt mellanmål. En tunnare regn- eller vindjacka går också ner. Beroende på årstid och plats så kanske badkläder skulle kunna vara på sin plats. Ett första hjälpen-kit och en kniv är alltid bra att ha med sig.

På cykelturen
I en tidsålder där den vanliga cykeln, ni vet en sån där med stänkskärmar, pakethållare och cykelkorg, knappt går att få tag på är midjeväskan en skänk från ovan. Om du inte vill, kan eller behöver ha en ryggsäck så erbjuder midjeväskan förhållandevis mycket utrymme samtidigt som den är bekväm att bära och låter fartvinden strömma fritt runt (nästan) hela kroppen. En midjeväska för cykelbruk är i regel mellan 1,5 och 7 liter med någon sorts gyllene medelväg runt 3 liter. Den sistnämnda låter dig bära en vätskeblåsa på 1,5 liter, verktyg och reparationssats, reservslang, energikaka och vindjacka. Tyvärr är landsvägscyklister förhindrade att bära någon som helst form av väska utan hänvisas helt till cykeltröjans tre ryggfickor. 

I skidspåret
Som vi nämnde inledningsvis så var längdåkarna early adopters av midjeväskan. Användningsområdet liknar i mångt och mycket vandrarens och cyklistens. Men med valla istället för badbyxor och vattenflaska istället för vätskeblåsa. Gärna varm saft eller choklad i en liten termos. Här kan man också tänka sig pratiska detaljer som handvärmare och balaclava för kallare dagar.

På hundpromenaden
Även om varje seriös hundägare har ett par riktiga friluftsbyxor med väl tilltagna fickor så tillför midjeväskan en rad möjligheter till praktiskt och bekymmerfritt bärande. Här får du plats med vatten till både dig själv och jycke. Utöver detta får du såklart ner bajspåsar (tomma), visselpipa, löplina och hundgodis. Kort sagt allt som gör varje hundpromenad till en fantastisk upplevelse för både människa och djur.

Med kameran
Dagens telefoner levererar bilder med fantastisk kvalitet, men trots det så finns det vissa av oss som hellre använder en riktigt kamera för att ta bilder. Oavsett om det handlar om kvalitet, känsla eller någon form av posör-syndrom så ger midjeväskan dig all plats du behöver för din spegellösa digitalkamera eller analoga FM2. Du får dessutom plats med några rullar film, ett eller två extraobjektiv och några filter. Plats för mobil, plånbok och nycklar får du på köpet.